Folkets hus, Enköping

En otroligt kul spelning på 50-årspartaj. Vad kan man säga? Publiken uttryckte sin förtjusning och själva tycker vi att det var den roligaste spelningen hittills. Den senaste spelningen brukar på något konstigt vis alltid vara den roligaste. Jag vet inte riktigt hur det där funkar. Hur som helst, tack till värdparet som lät oss komma och spela.

Värmen i lokalen skulle kunna göra en svettslåga sjuk av avund. Det kan bero på en kombination av den vansinnigt varma kvällen för att vara i slutet av april, samt att det hela tiden var folk som dansade.

Lite gästartister från publiken dök upp mot slutet av kvällen. Det var tur eftersom jag kände mig lite ensam just då. Stefan var nämligen ute på kamerajakt. Nä, han jagade inte kameror. Han jagade bilder med en kamera.

Medaljens baksida d v s nedroddningen funkade fort och smidigt. Jag tror till och med att vi fick allt med oss hem. Väl hemkommen var det bara att tömma bilen och sjunka ner i soffan med en kall en och låta kvällens intryck sjunka in.

Nu är det dags att sova. I morgon är en annan dag, som någon så fint uttryckte det en gång i tiden. (Fast egentligen är det ju den dagen nu).